Positivt tänkande ett val eller ett måste?

Något som folk undrar lite titt som tätt, både vänner och människor som jag aldrig träffat förut är hur jag kan vara så positiv till livet trots att jag har ett handikapp? Det läskigaste är när folk jag aldrig träffat säger nåt om det. Är det något konstigt med att vara glad och positivt trots att kroppen inte fungerar så bra som den kanske borde och gör att vissa saker är smått sega att göra? Det tycker inte jag! Om man är lite lagom positiv så blir allt så mycket lättare. Det är dom dagarna man vaknat på fel sida och verkligen inte orkar med att vara positiv som även blir dom jobbigaste med kroppen. Självklart finns dom dagarna oxå, men jag tror dom blir färre om man försöker ha en positiv inställning till allt :) Skulle man däremot gå runt att tänka negativt och vara mest bitter så skulle nog det som redan funkar dåligt börja funka ännu sämre.