onsdag 29 december 2010

Äntligen dags för handskrället att lossa?

Äntligen känns det som att höger hand börjar lossna lite oxå, det känns riktigt skönt :) Framför allt handleden känns mer avslappnad. Det är handen som det ska bli mest spännande att se hur bra den kommer att kunna bli tycker jag. Mycket eftersom det e den jag själv hakar upp mig oftast på. Dels för att den inte gör som jag vill och dels för att jag tycker att det ser så fult och fel ut när den om vart annat bara hänger och dinglar och i nästa stund är spänd som jag vet inte vad! Skulle jag lyckas få den att se mindre cp ut så skulle jag va galet nöjd. Handen är liksom svårt att dölja på något bra sätt på samma sätt som ett spinkigt ben går att dölja med ett par pösiga byxor. Visst, tumvante funkar ju för dölja handen men hur konstigt ser inte det ut att sitta med tumvante på sig inomhus? Det skulle bara se ännu konstigare ut! Jag vet att det egentligen är rätt larvigt att haka upp sig på hur något ser ut men jag kan inte låta bli. Ofta när det är dags att ta kort så försöker jag ställa mig på ett sånt sätt så att höger hand döljs så mycket möjligt. Ofta helt omedvetet.. Som sagt, fel men lätt hänt. Egentligen borde jag istället vara stolt och nöjd över vad jag lyckats bygga upp so far.

Nu när jag ändå skriver lite om handen kan jag väl passa på att jämföra händer och ben. Hur konstigt det än kan låta så är det oftare som jag saknar bättre rörlighet i händerna än vad jag saknar det i benen, dom flesta tror nog att det e tvärtom. Självklart beror det på vad man har för fritidsintressen och för arbete/vad man pluggar till. Jag har alltid haft fritidsintressen och även valt en yrkesbana som kräver mycket av händerna. Kanske är det rätt idiotiskt, men utmanande att sätta sig och löda ett kretskort med kretsar i millimeter storlek. Men bara man är envis går det! Att det sen tar längre tid än vad det gör för kompisarna är väl ganska så oviktigt? Men om man däremot har fritidsintressen där man använder benen mer än armarna så är det säkert tvärtom. Benen är det liksom tillräckligt att dom duger för att ta en framåt, sen e det skitsamma om dom inte gör det på det bästa, mest effektiva och snyggaste sättet. Självklart blir det ju mindre jobbigt om dom fungerar bättre. Men det e bara vad jag tycker :)

2 kommentarer:

  1. Jag förstår precis hur du känner dig vid fotograferingen. Det är som om man vill dölja det som man inte riktigt är nöjd med... Om du förstår mig rätt?

    Jag har följt det du skriver om elektroderna ett tag nu och det var svårt att förstå vad du menade, när du beskrev hur det kändes. Men nu tror jag att jag förstår. Själv har jag precis börjat med elektroderna, fick min introduktion igår. Det har varit intressant att läsa om dina upplevelser, för även om jag precis har börjat, kan jag känna igen mig i dina beskrivningar.

    Linn (Hedlund)

    SvaraRadera
  2. Spännande! Ska bli kul att höra hur det funkar för dig!

    SvaraRadera