Vem har sagt att bildade människor använder ett bildat språk?

Idag på kth har jag hört cp som glåpord fyra ggr, i stuk med "den här telefonen är ju helt CP". Undra hur många som verkligen vet vad CP innebär? Antagligen inte så många av dem.. Jag vet inte om jag ska skratta eller gråta, skratta åt det känns som det bästa!

Ibland går det bara inte..

Igår kändes det tungt att träna. Det känns som att jag tränar och tränar men till vilken nytta?.. Det är ju inte direkt så att jag har märkt att oj shit vad mycket bättre jag blivit i kroppen. Fast visst, småsaker har ju blivit bättre senaste året. Men det har tagit på krafterna. Och ibland känns det så meningslöst..

• Gå ned i vikt
• Bli starkare
• Bli snabbare
• Få en snyggare kropp

Under någon av de fyra punkterna går det nog att placera in 95 % av alla som tränar. Min träning går inte riktigt att få in under någon av de fyra punkterna. Gå ned i vikt behöver jag inte. Bli starkare ja det vet i fan om jag någonsin kommer kunna bli. Bli snabbare, den behöver jag inte ens kommentera. Få en snyggare kropp, hur jag än gör kommer den här kroppen alltid att se sned och konstig och helt fel ut.. Min träning skulle nog snarare kunna placerats under punkten

• Få en enklare vardag.

Det känns rätt patetiskt, träna för att försöka få en kroppen som fungerar i vardagen på en bättre sätt. Visst det blir enklare men någonstans borde jag nog inse att det är rätt bra redan som det är nu. Men det är svårt. Istället känner jag mig bara som en sämre människa. Det har blivit bättre, jag har insett att jag är bättre än diktatorer och riktigt dåliga människor, men att jag är lika bra och lika mycket värd som "vanliga" människor utan ett rörelsehinder, nej aldrig.. Jag skulle ha full förståelse för om jag skulle ha lägre lön än någon som inte har ett rörelsehinder. Det vore inte så konstigt, jag är långsammare på att göra vardagliga saker som ett jobb alltid innefattar.. När jag lagade mat för några veckor sen stod det 45 minuter som tillagningstid, om man drog bort kok- och ugntid så skulle alla grönsaker och rotfrukter skäras på 10 minuter, efter 40 minuter hade jag precis skurit klart allt... Och den extratiden kommer inte bara in i matlagning.

Men träning gör ju att man mår bra psykiskt, och jag har nog mått bättre det senaste året än vad jag har gjort tidigare, och det är väl en väldigt bra anledning till att fortsätta, tror jag :)

Det var ju inte det här jag skulle göra nu, jag skulle ju öva på min engelskapresentation..

Gäsp

Det var länge sen jag sov så mycket som jag har gjort i helgen, typ 10 timmar per natt och sen på det ett par timmar mitt på dagen. Jag börjar nästan tro att jag är sjuk eller nåt :\ Men jag känner mig inte sjuk i övrigt..

Nu är jag tebax på L-ö igen efter en helg i Uppsala, känns skönt :) Är mycket som jag skulle behöva göra ikväll, få se hur det blir med det.. Just nu känns det inte som att det kommer att bli så mycket gjort!

Senaste tiden och närmaste framtiden i najs och bajs

Najs:

• Förra veckan blev riktigt grym, tentavecka är klockrent när man inte har några tentor :)
• Jag har kommit igång och gymmat, och det är ju för jäkla skönt! (Det borde jag åka och göra nu istället för att dega bort den här kvällen)
• Det rör sig på både ett och annat ställe borta i landet som förkortas med 3 bokstäver, man vet aldrig vart man hamnar.
• Framtidsplaner!
• Något att se fram emot
• Mycket som händer nu i höst den närmaste tiden, det är bra
• Snart får jag träffa J igen efter 9 månader! :D :D
• Om 2 veckor är jag i Valencia med E och T för att hälsa på D
• E och jag har nu en andra produkt som kommer att göra oss fett rika, flum och idéer kan bli något bra :D Millions here we come!
• Insikten att det närmaste året kommer nog bli rätt kul!
• Engelska-quiz som går oförskämt bra och man funderar "hur gick det där till?" när man får tillbaka det :) Hoppet att gå ut kth utan omtentor lever!

Bajs:

• Min fotled och underben har gjort för jäkla ont den här veckan, utan att ha min tillåtelse.
• Jag är alldeles för hård mot mig själv :\
• Jag är redan nervös för de 10 minuterna som jag måste stå och hålla en redovisning nästa onsdag :P En person är precis lagom att prata inför på en gång! Även om det kan vara lite jobbigt stundtals det med.. 25 är definitivt åtminstone 20 för mycket.
• Lite kaos med sånt som inte borde vara kaos
• Tiden går lite för fort ibland.
• Träna och försöka hålla sig själv i någorlunda skick tar tid, sånt som jag älskar att göra får tyvärr inte alls så mycket tid som jag skulle vilja och som det förtjänar att få
• Sondmatning är vidrigt! Så här i efterhand hade jag nog kunna levt utan att veta vad det var..
• Vissa saker var fan så mycket bättre förut.
• Insikter svider ibland..
• Funderingar på om det verkligen är värt det..
• En tjockisfinne på insidan av öronsnibben! Fruktansvärt irriterande! Jag kan inte ligga och sova på höger sida utan att få ont i örat.. :P I-landsproblem?..

Om man tänker sig tillbaka ett år i tiden

Alla går väl någon gång och funderar på framtiden och hur allt kommer att bli, och det är något som alla bör göra. Jag brukar ibland tänka mig tillbaka till för ett år sedan, hur trodde jag att mitt liv skulle se ut nu då? Det senaste året har verkligen väldigt mycket hänt som jag inte alls kunde tänka mig för ett år sedan! Rätt häftigt, jag hoppas att jag kommer att känna så om ytterligare ett år :) Fast så klart andra saker som har skett. Jag tror att potentialen finns, det gäller bara att göra det bästa möjliga av den.

Jag förstår varför de har ett gäng stämningar mot sig

Men jag kan ändå inte låta bli att tycka att det är fruktansvärt häftigt!

Fast göra något sånt där är lite över gränsen, men coolt vore det!

Effektiv? Näe, knappast

Jag hade ju bestämt mig för att vara effektiv ikväll, det har skitit sig än så länge, dags att göra något åt det och få engelskapresentationen gjord! Inte så mycket kvar egentligen, gäller bara att jag tar tag i det.. Men det är så mycket roligare att göra en massa annat..

Exempel på sånt som snurrar runt i mitt huvud lite huller om buller

Hur katten tänker hjärnan när den prioriterar? Och då menar jag inte priotireringar om den ska stita och tänka på annat undre en tenta eller om den ska vara duktig och fokusera på den verkliga uppgiften. Näe, jag menar prioriteringar när det är på väg att skita sig, rejält som när den blir utan syre lite för länge..

Hur fan tänker hjärnan när den låter vissa delar få syre och vissa inte? Finns det någon typ av fail-safe mode? Så när den märker att oj hjälp, det här är ju inte bra, jag får för lite av det viktiga, inge bra, men de här delarna av hjärnan är viktigast, ni får det lilla syret jag har att förfoga över! Var glada och klaga inte! Typ som lite rörlighet kan jag skippa, men att intelligensen funkar det är viktigare.

Fast jag vet inte om jag tror riktigt på det, jag tror inte att kroppen kan styra vilka delar den ger syre eller inte, eller det kanske den kan iofs, energi och näring kan den ju styra iaf. Men om den nu inte kan det, så betyder det ju att olika delar har olika gräns för hur lite syre den kan klara sig med utan att börja bryta ned sig själv och skada sig. Om det är så det funkar så är det ju ännu häftigare och mer fantastiskt. Det finns säkert någon forskning på hur det funkar, jag har inte orkat googla efter det än, det är något jag ska göra om jag någon gång får tid.

Men det som ändå talar emot att det skulle finnas någon sån typ av prioritering är att personer som har fått syrebrist i samband med födseln får så pass olika handikapp och att det påverkar intelligensen så passa olika mycket. Så förmodligen är det bara slump ändå.. För om det skulle finnas någon typ av prioritering skulle det ju finnas någon form av förutbestämd plan, först skiter sig rörligheten i t.ex. benen, sen armar, sen ansiktsmuskler o.s.v. Och man skulle kunna se ett direkt samband mellan tid och vilka delar som skadats.

Undra hur viktiga varje sekund man inte får det man behöver är? Eller är det bättre att räkna det i milliliter syre som man borde fått men inte får kanske? Det borde ju vara det som är det viktiga, fast indirekt blir väl det en tid. Sånt som jag kan gå och fundera på istället för att fundera på något vettigt som kan göra mitt liv bättre i längden.. Dags att pallra sig iväg till ett av de ställen där folk kollar som konstigast på en, gymmet! Det är något som får det att inte riktigt på ihop hos andra folk när de ser någon med ett rörelsehinder träna på ett gym.. Hade jag bott kvar i Uppsala hade jag utan att tveka tränat på http://www.antonisgym.se/ . De riktar sig uttryckligen mot personer med funktionshinder och personer som skadat sig/är på väg tebax, och en regel är, kollar du snett på någon annan så åker du ut med huvudet för, tack och hej leverpastej! Kanske finns något liknande i sthlm? Det finns det säkert bara att jag inte hittat det.

I hate this..

Kombinationen att vara vrålhungrig och må illa så man inte får i sig någon mat är ingen bra kombination. Varför blir det alltid en massa konstigt med kroppen när jag sover på konstiga tider och dessutom lite för lite? :\

Jag vet inte riktigt vad jag tycker

Mm mhm :)

"If you know who you are you can always go round and see

If you don't and you're scared concentrate and grit your teeth"

Idag har varit en fy bubblans bra dag! :D Kroppen har känts tokbra och jag har fått det som jag skulle göra gjort, nästan allt iaf :P Det var länge sen jag var så avslappnad i händer och ben! Det känns så jäkla skönt. Imorse var det en ren njutning att vakna och inse att armar och ben låg snyggt och prydligt där de skulle, mer behövs inte för att jag ska bli glad! :)

Handla mat blir för övrigt bra mycket roligare när man gör det tillsammans med någon, det tråkiga och sega med det försvinner på ett ganska så effektivt sätt då.

Nu sitter jag och mår allmänt bra och inser att flygplanet jag håller på och bygger kommer bli så bra som jag vill att det ska bli! :) Äntligen en kväll när jag bara kan skita i alla måsten och göra det som får mig att må som bäst! En kopp te, lite frigolit format till ett flygplan och bra musik, så mycket mer behövs inte!

Om en stund ska jag ta mig iväg till Gångsätra hallen och plaska runt lite i vattnet, det blir nog en bra avslutning på dagen :) Vad tycker ni, ska jag vara snäll och inte stänka så mycket eller ska jag låtsas att jag inte kan simma utan att stänka som en tok? :P

"Det finns bara en som vet hur du ska leva och det är du"

Bra på att skrämma upp mig själv

Idag har jag återigen funderat på sånt jag inte borde fundera på, saker som bara skrämmer upp mig själv :P Vad skulle hända om jag skulle ramla och bryta ett ben eller en arm, det är ju liksom något som skulle kunna hända, typ vinterhalvåret och jag druttar på ända.

Så om jag skulle bryta ett ben skulle jag nog klara mig ganska så bra, jag skulle nog kunna göra det mesta utom att köra bil, som de flesta andra. Men skulle min kropp klara av att återhämta sig? Det vet i fasen, jag är inte så säker på det eftersom benen redan är så svaga.. Jag hoppas att de skulle det men det skulle nog ta väldigt lång tid.

Men nu kommer vi till den jobbiga delen, om jag skulle bryta en arm! Höger arm skulle jag nog kunna klara mig ganska så bra utan ett tag, det skulle vara jobbigt att tvätta sig under vänster arm och få på deo men det skulle liksom kunna lösa sig med lite finurliga lösningar. Disken skulle nog oxå vara jobbigt men det skulle liksom gå att fixa på ett eller annat sätt. Det mest skrämmande, som får mig att förstå hur nära kanten att inte klara av ett normalt liv jag verkligen är, om jag skulle bryta vänster arm och få den gipsad i 6 veckor. Snacka om att jag inte skulle klara av någonting! Jag skulle bli totalt beroende av andra! Det skulle verkligen inte vara någonting som skulle fungera.

Slutsats: Jag kan bryta vad tusan jag vill så länge jag ger fan i vänsterarm, för då skiter det sig rejält! Det är nog något jag borde börja tänka mer på när jag typ åker skicart och hoppa över de mest idiotiska sakerna. Jag borde utveckla min fallteknik för att alltid skona vänstersidan kanske? :P

Och i allmänhet ska jag nog vara rätt så glad att jag är på rätt sida om den magiska gränsen :) Skulle kroppen bara vara lite sämre så skulle väldigt mycket vara 1000 ggr jobbigare. Men det är klart, på ett sätt måste jag alltid förbereda mig själv och kroppen på att det skulle kunna bli sämre.. Vad skulle hända en dag om jag inte skulle kunna gå mer? Ja inte skulle jag kunna klara mig med en vanlig rullstol iaf, eller det skulle jag så klart men jag skulle köra mer runt runt i cirklar än vad jag skulle köra rakt! :D Det skulle nog se ganska så roligt ut. Vänster hjul skulle automatiskt få mycket mer kraft än höger. Men det är liksom svårt att göra något åt, jag kan ju liksom inte bli lika stark i höger arm som jag är i vänster arm. Det är bara omöjligt känns det som. Och sluta träna vänster arm känns oxå som en ganska så dum lösning i längden.

Det här känns lite som riskanalyser man gör på produkter innan de släpps, FMEA kanske? :P Fast på sig själv.. Haha.

Nej nu går jag och ställer mig på vibrationsplattan istället och löser Block puzzle, jag har suttit fast på en elak bana sen imorse men nu ska den klaras!

Hämndtankar

Jag har fått en ny granne precis bredvid mig och han gillar att lyssna på musik, högt. Och han gillar musik med väldigt mycket bas. När jag sitter i min soffa och försöker läsa så hör jag konstant surret/dunket från hans baslåda genom väggen, smått irriterande! Har jag egen musik på så hörs det inte lika mycket, men jag kan inte koncentrera mig på att läsa om jag har musik på..

Så istället börjar jag fundera på hur jag bäst kan hämnas, bäst till nu ligger att starta den elmotor jag har med högst varv och minst propeller någon gång ikväll runt sisådär halv 12. Jag kan ju låtsas att jag måste göra ett långtest på motorn. Det låter! Ylande och mysigt! Kanske skulle bjuda in några kompisar oxå så skulle vi kunna köra en symfoni med olika högvarviga elmotorer :D Näe, det är mest elakt mot övriga grannar men kul vore det iaf! :)

Apropå hämnd, mina lårmuskler hämnas idag för min skoningslösa behandling av dem på gymmet igår, snacka om träningsvärk, värsta på väldigt länge! Tur att jag inte behöver gå några längre sträckor idag :) Jag längtar lite efter snö så jag kan ut och åka skidor, fast det räcker om det är snö lokalt över golfbanan där jag åker.

Nog dags att inse att det finns sånt jag aldrig kommer att förstå..

Senaste månaderna har jag funderat en massa på saker som hänt för länge sen, jag har insett att jag aldrig kommer att förstå. Så det är nog dags att släppa det.. Jag har försökt förstå vad det är jag har gjort för fel som har gjort att det har blivit fel så många ggr. Självklart har jag hittat en massa saker som jag har gjort fel, men ändå inget som fått mig att förstå. Och det kommer alltid finnas personer som jag kommer gå omvägar runt om jag möter på stan..

Ibland måste man tänka till lite

Idag har min mage levt sitt eget liv, den har pratat som bara tusan, kurrat, morrat, mumlat och låtit allmänt konstigt om vartannat. Jag har bara tyckt att den har varit konstig. När jag satte mig i bilen och skulle åka hemåt så kom jag på den självklara anledningen till magens prat! :D Jag var ju och tränade på gymmet imorse, första gången på lite för länge. Men så klart är det därför magen har levt sitt eget liv :) På något konstigt sätt så kommer magen alltid igång och gör lite vad den vill när jag tränat sånt som är bra för kroppen. Haha, i efterhand tycker jag lite synd om mamma och Krestin Linde som fick stå ut med den odör som jag sände ut när jag tränade när jag var liten :P Den kan fan inte ha varit rolig!

Men jag förstår fortfarande inte hur magen kan vara så sammankopplad med träning, det är ju inte så att jag tränat tarmen...

Men just det!

Jag satt precis och googlade runt lite i jakt på ett dykcenter i Miami som tillhör DDI (Disabled divers international) och blev smått bitter när jag insåg att det inte finns något och började ge upp planerna på att få dyka där. Men, haha, jag har ju faktiskt ett vanligt dykcert oxå för icke rörelsehindrade! Det hade jag helt glömt. Visst, jag behöver hjälp för att komma i vattnet och få på mig alla grejer, men jag får iaf dyka med ett vanligt dykcenter! (Kanske att det kostar extra då för att få extra hjälp men det får jag väl ta..) Tjoho :)

Det verkar vara riktigt schysst dykning där :)

Typ Miami kanske?

Nu har det äntligen lossat i ex-jobbsträsket :) E och jag har fått bra kontakt med en professor på Florida International University. Inte ett jättehögt rankat universitet när det kommer till tekniska ämnen men det verkar ha fått en hel del allmänna utmärkelser.

Om allt går vägen med att formulera en uppgift om ämnet, övervakning över hur bra verktyg mår och bygga upp ett BT-nätverk, ja då blir det Florida i vår! :D

Vad underbart det vore att säga byebye till Sverige och snö och is och halka i början av januari och säg HEJ 25-33 grader! På sommaren, maj och juni för oss är det runt 33 grader dagtid och 24 nattetid :) Jan-maj typ 25-28 grader dagtid.

Haha, E och jag har helt skilda åsikter om temperaturen :P hon funderar på hur hon ska överleva i värmen, och jag tror att jag kommer att stormtrivas! :D Jag kommer aldrig vilja åka tillbaka till kylan i Sverige igen, eller iaf kommer inte min kropp vilja det. Jag har aldrig haft så lite ont i kroppen och mått så bra som den veckan vi var på Kreta förra sommaren och det var mellan 35 och 42 grader :) Ska bli kul att se om kroppen blir mycket bättre av att vara i värme så länge.

Men jag är lite orolig jag med, det kommer bli svettigt och jag hoppas verkligen att de ha bra ac-anläggningar på skolan och i lägenheterna.. Det kommer att bli för varmt annars :P Jag kommer konstant ha med mig ett gäng t-shirtar för att kunna byta och vara lite fräsh :P Jag kommer förvandlas till en tvättsvamp så fort jag har gåttnågonstans!

Jag hoppas allt går bra när vi pratat med de ansvariga på kth nästa vecka :) The dream is alive!

Vart tar tiden vägen?

Igår hade jag tänkt att skriva en del här, jag hade jättemycket filuringar som hade passat här :) Men det fick jag inte tid med, det kom lite annat i vägen som kändes mer akut, bra saker faktiskt! Kvällen gick grymt fort.

Om jag någon gång

kommer över min feghet och blir lite mindre osäker. Då vet jag iaf en sak som jag ska göra! Men det är ett väldigt stor om, än är jag inte riktigt tillräckligt modig!

Nu är det nära

Mycket nära! :D :D

Tjoho!

"Lets see how far we've come"

Idag har varit en mycket bättre dag iaf :) Och den har avslutats med ett grymt träningspass! :)

När tankarna inte vill dit jag vill..

Den här helgen blev ganska så okej när jag summerar allt, så klart fanns det sånt som jag hade velat skulle gå lite bättre..

Idag var jag och flög lite i Älvkarleby bland annat flög vi i Rullsand, och det strulade så klart en massa för mig, som vanligt, trikoptern krashade jag ett gäng ggr.. Tyvärr är inte min design så robust som den borde vara, kanske inte så otippat.. Och sen krashade jag funjeten, så tur var inte i vattnet även om det var nära! Och TwinStaren ville inte alls fungera, kort och gott, det strulade ganska så mycket.. Jag fattar inte hur alla andra hinner bygga och fixa så mycket, jag har jämnt schå att hålla de plan jag har i luften, de andra bygger antenner och plan och markstationer i en jävla fart! Vart får de sin tid ifrån när de dessutom har fru, barn och villa? Hur ska det bli för mig med hobbytiden om jag någon gång kommre dit? Den kiommer ju bli obefintlig!

Men usch vilken jobbig dag det blev, modellflyg passar egentligen inte mig och min kropp alls, det är alldeles för mycket släpa på tunga och otympliga saker :( Idag vad vi dessutom ute på en sandstrand och flög, det gjorde det inte lättare att få ut alla saker, visst det var inte speciellt långt att gå, men tillräckligt långt för att det skulle tömma alla mina kraftreserver och få mig att återigen känna någon konstig typ av likgiltighet till det mesta...

Och det är inte så konstigt att det tar sån tid för mig att göra klart byggen och allt skit, jmf jag när någon annan lagar eller bygger något så är det lagom att multiplicera den tiden med pi-faktorn för att få tiden som det tar för mig, minst pi-faktorn. :( Det är irriterande ibland, skulle jag säga något annat skulle jag ljuga.. Menmen, så är det och det kommer aldrig att bli bättre heller så det är rätt dumt att vara bitter över. Men ibland funderar jag över om jag verkligen har valt rätt sätt att leva mitt liv eller om jag i det långa loppet bara kommer ta kol på mig själv?..

Jag kan inte låta bli att fundera, kommer jag någonsin känna att jag har kontroll över mig själv? Och inte bara känna mig dum och mycket sämre än de flesta andra runt omkring mig?..

Något jag aldrig kommer få höra

Jag har mer och mer och mer börjat inse att jag aldrig kommer få höra "Där satt den! Du följer mönstren för hur någon i din situation ska vara, exakt in i minsta detalj!". Fast det är så klart bra eftersom min kropp oftast fungerar bättre än de flesta andra som den jämförs med. Men lite frustrerande är det att hela tiden vara unik och inte känna att man riktigt passar in någonstans, varken bland dem med ett rörelsehinder eller bland dem utan ett rörelsehinder, min kropp är visst någonstans mitt emellan, jämnt.. Jag vet inte hur många ggr jag har fått hört, och jag vet att mamma fått höra det oxå innan jag blev så gamma så jag kommer ihåg, "Du är helt unik, vi har inte träffat någon vars kropp är som din". Så ja något bra måste ju all träning som mammsen har kämpa med mig med genom åren ha fört med sig iaf :) Och det är ju grymt! :D Jag ska bara inse för mig själv att den är ganska så bra oxå och sluta att bara skämmas för den och tycka att den ser för jävlig ut..

Ska iaf ändra träningen lite nu så får vi se om jag får mer effekt från elektrodträningen, men jag är lite skeptisk.. Men det är värt ett försök :) Nu måste jag bara komma på vad tusan jag ska äta för mat för att inte bara gå ned i vikt när jag börjar styrketräna. Det blir nog det svåraste!

En dag med lite smått och gott

Fast nu blir det flygträff på söndag istället eftersom dte ser ut att bli bättre väder då! Då är bara frågan om jag orkar åka upp till Älvkarleby.. Det är ju en bit. Egentligen borde jag nog plugga på söndag, blev sjukt mycket att göra nu! Framför allt kursen i teknisk engelska tror jag kommer ta mycket tid de närmaste veckorna..

Halva dagen idag har varit mindre bra och andra halvan ganska så bra, förmiddagen och halva eftermiddagen blev helt förstörd p.g.a. nervositet inför muntliga redovisningen i engelska kursen.. Och fy fan vad dåligt det gick :\ Jag glömde hälften av det jag skulle säga, jag hade inte en enda liten tendens till en röd tråd genom det jag skulle säga och det syntes på de som satt och lyssnade, framför allt på läraren hur dåligt det var.. Men! Jag överlevde! Jag dog inte av en hjärtattack!!

Kändes iaf skönt att ha det gjor, resten av dagen blev mycket bättre :)

Attans :(

Nästa helg ska ett gäng flygtokar anordna en flygträff i Älvkarleby, så klart blev det på lördagen när jag jobbar :( Osis!

Pilla är rätt bra ändå

I veckan satt jag och pillade med en avbitartång i skolan och rätt som det var kom jag på att jag behöver inte alls bita av mina naglar på vänster hand för att de inte ska bli långa som daggmaskar, jag kan ju faktiskt hålla i en tång med högerhand på ett någorlunda vettigt sätt. Hålla i en liten nagelsax är bara att glömma!

Synd bara att jag behövde vara halv nagelbitare (bara vänsters naglar som bets av :P) i 23 år innan jag kom på att jag inte behövde vara det..

Sova var det ju

Jag hade ju inte tänkt att vakna innan 10 idag åtminstone :\ Hrm.. Halv 7 vaknade jag och kunde omöjligt somna om, jag lär ju iaf få en del gjort idag eftersom dagen blir bra mycket längre än om jag skulle ha sovit till 10 :)

En jobbig och gammal åkomma verkar tyvärr ha kommit tillbaka, rätt som det är, främst på kvällarna och på nätterna när jag vaknar så mår jag illa, inget extremt men tillräckligt för att jag inte ska få i mig något mer mat på en stund och för att det ska vara svårt att somna om. Förut när det har hänt så har det alltid berott på att jag har varit grymt orolig för något. Visst jag är orolig för både det ena och det andra för tillfället men ändå inte så mycket så det här skulle komma tillbaka.. Skumt och jobbigt är det iaf, undra hur länge det håller i sig den här gången, senast var det drygt ett år.. Och den gången var oron befogad.. Jag hoppas att den inte är det den här gången.

Igår var en bra kväll! Mästertejparen förvandlade mitt passerkort till kth från blått och trasigt (avbrutet! :P) till rött och mindre trasigt, nu sitter det ihop i en bit iaf och går inte lika lätt att böja på. Undra hur länge det dröjer innan jag har petat sönder det igen, antagligen inte alltför länge. Men det finns ju mer plast och tejp sån tur är! Jag kan inte sluta pilla på saker för tillfället, det är bara omöjligt, det är ett problem :P

Vad har hänt?!

Det är 1:a oktober och jag sitter ute och solar på balkongen i bar överkropp?! Underbart!