Något jag aldrig kommer få höra

Jag har mer och mer och mer börjat inse att jag aldrig kommer få höra "Där satt den! Du följer mönstren för hur någon i din situation ska vara, exakt in i minsta detalj!". Fast det är så klart bra eftersom min kropp oftast fungerar bättre än de flesta andra som den jämförs med. Men lite frustrerande är det att hela tiden vara unik och inte känna att man riktigt passar in någonstans, varken bland dem med ett rörelsehinder eller bland dem utan ett rörelsehinder, min kropp är visst någonstans mitt emellan, jämnt.. Jag vet inte hur många ggr jag har fått hört, och jag vet att mamma fått höra det oxå innan jag blev så gamma så jag kommer ihåg, "Du är helt unik, vi har inte träffat någon vars kropp är som din". Så ja något bra måste ju all träning som mammsen har kämpa med mig med genom åren ha fört med sig iaf :) Och det är ju grymt! :D Jag ska bara inse för mig själv att den är ganska så bra oxå och sluta att bara skämmas för den och tycka att den ser för jävlig ut..

Ska iaf ändra träningen lite nu så får vi se om jag får mer effekt från elektrodträningen, men jag är lite skeptisk.. Men det är värt ett försök :) Nu måste jag bara komma på vad tusan jag ska äta för mat för att inte bara gå ned i vikt när jag börjar styrketräna. Det blir nog det svåraste!