Är det inte det ena så är det det andra

Idag har det varit handledens tur att göra ont och låta konstigt, låter lite som en stenkross! Jag hoppas att sängen tillsammans med en vetekudde gör den bättre :)

Gonatt!

Teknikmissbrukare?

Haha, har det gått för långt om man sitter i varsin ända av ett ganska så litet rum och har en kort men ändock en mailkonversationen som handlar om om man ska äta lunch eller inte nu? Teknik är väl till för att användas, eller?! För att prata med varandra behöver man ju vrida på huvudet så man ser den andra personen :P Och dessutom pluppa ur hörlurarna ur öronen..

Snälla!

Svara ja, svara att det låter grymt bra, er vill vi ha! Då skulle jag bli glad! :)

Bra eller dåligt i långa loppet?

Kroppen är aldrig så lugn som dagen efter att jag har tränat riktigt hårt, såna morgonar kan jag sträcka ut mig helt rakt och benen är ändå helt stilla, de genomgår inte den vanliga förvandlingen till spatiska pinnar, en annorlunda känsla! :) Och det antar jag beror på att musklerna är ganska så slutkörda så de orkar helt enkelt inte. Men det kan även bero på något annat, jag kan inte tillräckligt mycket om hur kroppen fungerar för att vara säker.

Det här var ett av de sätt som man "behandlade" spasticitet på förut, eller de kanske det gör fortfarande? Då använder de elektroder som de sätter på för muskelstimulering, för att trötta ut muskeln, träna den riktigt riktigt hårt. Typiskt dumt eftersom muskeln kommer att växa i storlek och bli starkare i det långa loppet och det blir bara värre.. Men visst, det blir ju bättre en stund iawf. Undra om det är samma sak som händer för mig? Man kan ju hoppas att antagonisten får lika mycket träning så det blir dött lopp..

"Säger du att du är min vän så är du säkert det"

Kom precis hem från en cykeltur med en massa bra musik i lurarna :) Ibland är det bra att låta bli och lyssna på en spellista i någon månad och ta fram den igen sen, då är den bra igen!

Jag är lite bitter, jag cyklade 3 minuter och 9 sekunder för långsamt för att nå till min måltid 1 timme på min cykeltur :( Så nära!

Idag har varit en bra dag, fått en del gjort i skolan, handlat grejer till hk:n, löst en del problem, jag sov bra inatt, hade en grymt skön 45 minuters kort rast med E i solen mitt på dagen (imorrn blir den längre!), och en skön cykeltur på det. Snart blir det elektroder som grädde på moset!

Brännboll

Brännbollen på SUDS:en idag fick mig att tänka tillbaka på högstadietiden och allt vad den innebar. Och ja S gjorde nog fan rätt som flydde från skolan i B-linge någon gång i 8:an, jag borde ha gjort det samma. Synd bara att jag var för dum och för feg för att göra det..

Snark

Ikväll skulle ja ha tränat hade jag tänkt, men det orkar jag verkligen inte med. Orken finns inte till det! Har inte tränat sen i lördags morse, beror på en kombination av slöhet och att jag har haft annat att göra. Jaja, lite vettiga saker har jag fått gjort iaf :) Vikt undan tvätten, svarat på lite mail, bytt ut alla elektroder mot nya och diskat. Och sist men inte minst insett att förra duggan i feken gick ganska så dåligt, noll poäng :P Har iaf hunnit med en del saker!

Sov gott!

Drömmar

Vart går gränsen vad man ska drömma om? För att komma någonstans måste man drömma om det, att man är där, att det kommer ske. Men det krävs även mod för att drömma, för tänk om det aldrig kommer att ske och man bara kommer att bli besviken..

:)

Nu är de värsta jobbigheterna från gårdagens "Jag vet inte vad jag vill och vad jag klarar av" borta, men det var för jäkla jobbigt där ett tag, men jag tror det blir rätt bra :) Det jobbiga var inte själva upphovet att det blev som det blev utan det jobbiga var just att det jobbiga kändes jobbigt och att jag inte kände att jag klarade av det. Konstigt det där vad man tycker är jobbigt ibland.. Menmen, sån är jag och jag kommer nog få leva med det resten av mitt liv.

Ryan blir nog rätt så spännande :P Billigt är det iaf, och jag kommer få se mycket av Spanien på köpet..!

Hrm

Jag hade ju inte riktigt planerat för att landa i soffan med huvudvärk ikväll, det har jag ju inte tid med.. men så blev det.

Tyvärr har kroppen varit allmänt elak idag :( Ramlat 2 ggr inne på PrisXtra, gick bra sån tur var :) Och haft ont i handleden, armbågen och fotleden.. Men trots det så har det varit en ganska så bra dag :)

Lite bättre natt :)

Inatt sov jag iaf lite bättre än igår, vaknade inte fullt lika många ggr :) Men likväl inatt hade jag ont lite varstans när jag vaknade. Undra varför..

Tömmen upp för cykelturer

Sisådär, nu är jag människa igen och orkar med mig själv igen efter 14 km cykling :) Idag gick det fort, iaf i början, tempot på slutet var lite sämre. Riktigt härligt var det iaf!

Jag glömde skriva om dagens dummaste i förra inlägget! När jag kom till hobbymässan imorse så tänkte jag parkera där jag brukar när jag är där, handikapparkeringen (gratis!). Men det sket sig i år för någon hade fått den briljanta idén att bygga en bana för rc-bilar över handikapparkeringarna utan att sätta upp nya, bra tänkt där. Visst det fanns ju andra parkeringar så det var ingen fara men det kostade 50:- att stå på dem i 3,5 timmar.. Det kändes bara dumt och jag blev fruktansvärt sugen på att köra över den lilla plankbiten som låg i vägen och ställa mig där i ren protest och blockera deras bana! Men jag fegade ur :P Men lite kul hade det varit! För mig var det ju inga problem att komma ur bilen även fast det var trångt, men om det hade kommit någon i rulle hade det varit värre..

Dessutom när jag skulle hem så var bilen nästan inparkerad, det stod en bil 1 meter bakom min och 2 bilar på sidorna och framför mig var det en betonggrej som stod lite i vägen. Men efter lite rattande och fixande kom jag iaf ut mellan en bil och betonggrejen, men det var på håret! Och jag fick öva något jag är bra på, köra på gångvägar :)

Hobbymässan

Hobbymässan var ganska så värdelös, den är helt klart ett sjunkande skepp.. Nästa år är jag skeptisk till om jag kommer åka dit. Det blir bara sämre och sämre för varje år, lite tråkigt. Inga roliga utställare, inte så många utställare. Det kändes mest som att de hade försökt fylla ut platsen med de få utställare som fanns. Det var myyycket bättre när det var i Frescatihallen! Menmen, jag träffade J och pratade lite med honom iaf :) Förhoppningsvis blir det en tur hem till Uppsala inom några helger och flyga lite med honom.

Träffade Kajan från jobbet, han tyckte jag såg tankspridd och dämpad ut, och det stämmer rätt bra med hur jag känner mig, mycket som snurrar runt just nu. Men imorgon är det iaf måndag så får jag skolan att fundera på igen och jag får oftast lite bättre kontroll över mig själv :) 5 dagar som brukar vara lite bättre! Nu överväger jag om jag ska ut och cykla och bara vara en stund, tyvärr regnar det inte, då hade det varit ännu bättre! Fast jag vet inte om det är avstängt från L-öloppet fortfarande eller om jag kan ta min vanliga långtur.

Nu sitter jag och tittar/lyssnar på "Tack för musiken" med Winnerbäck på svt-play, så vad passar bättre än att avsluta med en av Winnerbäcks bästa låtar?

"Find your dreams and you might just live them"

Snart dags att pallra sig iväg till Frihamnen och hobbymässan. Ska träffa J utanför och göra sällskap med honom på mässan, det blir nog bra :) Önska mig lycka till att stånga mig fram mellan gubbar med käpp och småungar!

Det där gick ju inte så bra..

Usch vad dåligt det gick att träna idag, riktigt pissigt :\

Fan vad häftigt!

http://www.vgtv.no/#!id=44134 Kolla på filmen!

Wie :)

Men det kan gå fort att komma in på andra bättre banor igen :)

Elektroderna är på och det har äntligen kommit svar på lite mail! Grymt!

Kvällens lärdom: Man har ganska så olika preferenser på vad man kan säga "kompletteras lite" om.. Rätt roligt egentligen, men lite sorgerligt på samma gång :P Nu ska jag skaka loss!

Så länge varade dom bra tankebanorna

Nu är jag mitt gamla vanliga bittra jag igen, hrm.. Det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt, hade hoppats kunna vara trevlig att umgås med lite längre. Jag orkar vara den bra versionen av mig själv så länge inget förutom det vanliga strular, men så fort något blir jobbigare än vanligt så är det humöret som blir lidande, as usually :\ Det är inte så bra. Men så är det. Men nu vet jag iaf att jag kan vara glad och positiv och ha ljusa tankar om mig sjäolv, och det är ju bra. Har det kommit en gång så kommer det nog tillbaka snart!

Idag har dessutom delar av kroppen varit muppigare än vanligt, höger handled har inte alls funkat och inte heller ansiktsmusklerna, lite elektroder på dem skulle inte vara fel ibland. Ska träna och köra slut på kroppen riktigt mycket snart så hoppas jag att den blir snäll igen :)

Idag har jag funderat en del på hur en dag skulle vara om jag bara skulle välja att skita i och kämpa för en dag, helt enkelt inte göra det som är jobbigare för mig jmf med någon annan (det är egentligen en förbannat dum sak att säga eftersom det är vissa saker som går lätt för mig men som är jobbiga för många andra, och man ska inte se till det som är jobbigt). En sån dag skulle se väldigt annorlunda ut, men det skulle den nog för de flesta av oss.. Sån tur är har de flesta av oss gnistan där för att kämpa för det mesta :)

Jonas Helgesson liknade i sin bok kampen mot en cp-skada med en boxningsmatch (tror att jag skrivit det här förut) men en motståndare som både är urstark och smidig när så krävs, det stämmer otroligt bra. Och man blir ständigt lurad av sin motståndare, nya knep kommer alltid. Ibland känner jag inte alls för att gå upp och ställa mig i andra hörnet av ringen..

Helgen och måndag

Den här helgen blev tyvärr inte så vidare värst bra.. Iofs hade jag inte så höga förhoppningar på den men man kunde ju ha blivit positivt överraskad men inte den här gången.. Jag tycker alltid att det är jobbigt när det blir ledigt på fredagen oxå och man får ytterligare en dag hemma för sig själv som man måste få att gå.. Det är rätt skönt när måndagen väl kommer och man träffar lite kompisar igen!

I fredags bestämde jag mig för att äntligen få ihop min trikopter som jag borde ha fått ihop någon gång i Januari i år men som hade blivit liggandes till nu, fick till det mesta, det gick över förväntan till att börja med. Skulle göra klart det sista på lördag morgon tänkte jag, gick upp och allt funkade bra till att börja med. Sen började det strula.. Trodde att det var ett gyro som jag hade lödit dit som var trasigt, tog bort det (läs jag hade sönder det när jag tog bort det) bara för att inse att jag hade missat att löda dit en kabel och att det hade funkat utmärkt från första början om jag bara hade lödit dit kabeln. Efter 3 timmar med lödkolven (det borde ha tagit 15 minuter om jag hade haft en bra handdag :( ) och att jag nästan hade träffat mig själv med lödkolven i både ansikte och ögon ett antal ggr så satt ett nytt gyro på plats. Och jag hade 2 ögon kvar och niga ärr i ansiktet! Och jag skulle nu bara limma fast det, men efter 35 minuters letande efter limpistolen och ha ringt till pappa insåg jag att han hade lånat den..

Åkte förbi och hälsade på deco2 dykcenter på en mässa på annexet och åkte sen hem till mamma och pappa efter att ha ätit på McDonalds eftersom jag hade glömt äta både frukost och lunch.. (kl 17.00)

Kom hem dit, kvällen var ganska så bra! Provflög trikoptern och den flög över förväntan och jag hade faktiskt tillräckligt bra kontroll över mina händer för att det skulle fungera, tjoho :)

Sen var nog helgens bästa :) mysig hund i sängen hela natten som ligger och trycker sig mot en och sen blir jag väckt av att hon hade ledsnat på att vara vaken själv, vet ni vad hon gjorde då? :) Då sätter hon sig så nära som möjligt, lägger en tass på lillhusses hals som ligger och sover och börjar pussas över hela ansiktet! :D Hon kan det där med att gosa ibland, när hon vill :) Klockan var runt 8 så det var helt ok att vakna då.

Tränade på söndagen, skulle åka samtidigt som pappa eftersom jag skulle hjälpa honom ta några kort, han skulle ta sin bil men hade givetvis tappat bort nyckeln till bilen, reservnyckeln eftersom den andra är helt borta.. Hittade den efter en lång stund i min bil.. Åkte och tog kort åt pappa och gick in till mormor och morfar och kåte sen via Uppsala vidare till sthlm.

Kom hem och upptäckte att min nyinköpta kamera inte fungerade, fick sån tur var en ny idag på garanti! Efter att ha gått en bit från bilen och blivit genomsvettig på vägen, usch jag hatar när svetten bara rinner.

Och idag vet jag inte varför men jag har inte alls orkat hålla modet uppe och varit den jag borde vara, det mesta har känts tungt :\ Men alla har vi väl såna dagar ibland, bara hoppas det blir bättre imorgon :) Orken har liksom inte funnits där för att orka vara glad, pratglad och positi.. :( Nu funderar jag på att åka och flyga, det kanske gör det bättre, men å andra sidan så är ju även det ganska så ensamt att flyga ensam, antagligen inte vad jag behöver just nu..

"Jag vill inte att du ska se att jag har mer att ge, så det här är för din skull"

I helgen har mamma och jag filurat lite om träning och lite annat smått och gott. När jag började träna med elektroderna så hade vi två olika idéer på hur träningen skulle påverka min kropp, antingen skulle det bli rena rama raketmotorn och min kropp skulle bli som himmelriket på rekordtid, eller så skulle jag få mindre effekt än vad de flesta andra får. Något mellanting trodde vi inte på. Och det verkar som att det var alternativ två som låg närmast sanningen. Nu tänkte jag skriva tyvärr men det känns inte riktigt rätt.

Självklart märker jag effekt av elektroderna, men inte i form av ökad rörlighet, bara marginellt. Jag märker främst att jag blir mindre spänd när jag inte anstränger mig för att göra något eller för att bara slappna av.

Och varför då? Så här ser jag det: jag tror inte att en kropp med ett funktionshinder kan bli hur bra som helst, den är skadad och kan int.e bli hur bra som helst, det är bara inse, så är det, punkt. Och hur bra den kan bli, oavsett elektroder eller inte avgörs så klart av hur illa det var från början. Hur bra det blir med elektrodena avgörs alltså inte av hur illa det var innan elektrodtiderna utan hur långt på resan man redan kommit. Om man har tränat som en tok och kommit ganska så långt med kroppen utan hjälp av elektroder så är det klart att effekten med elektroderna kommer bli mindre markant.. Som en liknelse kan vi ta löpning, om vi säger att det kommer en ny superduper träning för löpare som gör all träning lättare och resultaten skjuter i höjden så är det klart att den procentuella och absoluta förändringen kommer bli större för den som ligger och springer halvfort(och efter kan springa jättefort!) än för den som redan springer jättefort(och efter kan springa lite(men bara lite) mer jättefort!).

Så jag ska inte vara bitter över att effekten hos mig har blivit mindre än hos de flesta andra utan istället se det som att all träning jag har ägnat mig åt tidigare verkligen har gett effekt och varit grymt bra för mig! Och att många andra behöver elektroderna för att komma dit jag kom utan :) Och just därför passade inte ordet tyvärr inte in ovan för det är ju faktiskt något som är ganska så bra :) Jag använder självklart elektroderna varannan dag även nu men snarare för att bli mer avslappnad, inte för att få mer rörlighet! Men vem vet, raketmotorn kanske startar snart? Min stubintråd kanske bara är längre än de flesta andras? Jag skulle inte ha något emot att säga att jag hade fel :)

Dagen hittills

• Grym träningsvärk i vaderna! :D Simningen igår måste ha varit bra!
• Mailat och fixat och donat med exjobb, vet inte om det har gett så mycket men vem vet, kanske.
• Legat i soffan och läst engelsk grammatik och somnat med boken i händerna, har du svårt att somna, läs grammatik grymt effektivt som sömnmedel!
• Städat
• Diskat
• Börjat förstå hur LaTeX fungerar! Har fått till grunderna till min tekniska rapport i kursen "Teknisk engelska". Jag har försökt flera gånger att få till något som ser vettigt ut men inte riktigt lyckats förrän idag :) Känner mig nöjd!
• Fått reda på att det kostar 60:- att skicka marknadsboken och insett att köparen inte ville betala det.
• Återställt min telefon så jag nu kan installera appar igen.
• Blivit av med ett gäng nummer och sms som jag trodde skulle finnas kvar när jag hade återställt telefonen.. Ska nog säkerhetskopiera det viktiga nästa gång innan jag gör det och lära mig att spara nummer på simkortet istället för på telefonen.. Undra hur mycket viktigt jag förlorade.
• Sen är det en massa jag borde ha gjort som jag inte orkat, men det skiter jag i att göra nu :) Nu blir det elektroder och sen löda resten av kvällen.

Tror ni att jag lyckas slå av datorn nu och inte slå på den mer idag?!

Jag kommer aldrig att förstå..

Om man är en person som fattar allting sjukt lätt, sjukt snabbt och allting fastnar direkt och man arbetar i en grupp där de andra inte är riktigt lika snabbtänkta, borde man då inte som den snabbtänkta tycka att det vore kul att förklara för de övriga så även de fattar?

Det tycker iaf jag och tar det som en självklarhet i de fall som jag är den som fattar något snabbast. Borde inte alla tycka att det är kul att förklara för andra och dela med sig med sin kunskap istället för att bara bli uttråkade och tappa intresset? Lite konstigt tycker jag allt att det är!

Nu är det iaf helg :) Inga frl eller arbete i skolan imorgon, alltså 3 dagar här hemma som jag ska försöka fylla med något vettigt. På lördag ska jag åka förbi en mässa på annexet och säga hej till dykcentret där jag dyker, ska bli kul :) Resten av helgen kommer jag nog mest sega runt här hemma, eller vem vet, det kanske dyker upp något oväntat att göra? Men jag är skeptisk! Kanske borde jag se till att slutföra några av mina 100 halvklara påbörjade projekt?

Så sant som det är sagt

Idag skrev Jonas Helgesson på sin fb-sida "Igår himlen - idag ont i halva kroppen. Thats life.", det stämmer så bra in på hur det här sketna handikappet fungerar.. Ena dagen kan allt fungera jättebra och allt känns bara mys, nästa dag står man där med en kropp som ger en fingret och man själv står bara och kliar sig i huvudet och undrar vad man nu gjort (eller inte gjort) för att förtjäna det här? När det händer mig brukar jag alltid försöka att komma på om jag har gjort något som kan få det att skifta så drastiskt, men det verkar bara vara slumpen som avgör tyvärr, jag har iaf inte kunnat hitta något mönster hos mig..

Idag har varit en halvdann dag i kroppen, höger arm och hand har inte alls funkat och titt som tätt gjort ganska så ont.. Jag hoppas att det blir bättre av lite träning. Jag saknar verkligen en till användbar hand ibland :(

Dags för träning..

Hrm, jag satt och kollade på bilder ifrån i somras, där jag så klart har shorts på mig. Usch vad spinkigt mitt högra ben är, det ser helt enkelt för jävligt ut.. Smal benet är ju i stort sett bara ben, någon muskel finns inte överhuvudtaget :\ Vänstra benet ser ut att vara en riktig biff i jämförelse även fast det oxå är ganska spinkigt. Tur att det finns jeans att gömma skiten i!

Och på något sätt förstår jag att det har blivit som det har blivit, jag tar ju aldrig något riktigt steg med det utan slänger bara fram det.. När jag försöker ta riktiga steg så blir det så klart klumpigt men framför allt så blir jag trött, väldigt väldigt fort. Efter 30 steg så är krafterna helt slut och jag börjar slänga fram det igen. Något måste göras för att förbättra det! Jag hoppas att det går att bygga upp muskler i det..

Springa ut på farliga marker

Man ska aldrig springa så fort så att man springer ifrån den man är, då är man ute på tunn is med djupt vatten under isen.. Som vanligt, lagom är bäst.

Det var dagens fundering från soffan :) Det var roligare att ligga och filosofera än att läsa om produkt kalkylering, förstod inte mycket av de 30 sidor jag läst.

Tjoho!

Strömmen kom tillbaka i Belek, 1 timme och 15 minuter skype blev det! :D Fort gick det oxå.

Attans

Precis när J skulle slå på datorn och skype, så blev hela Belek strömlöst :( Lite knepigt att få igång skype med en dator med wlan då. Hoppas strömmen kommer tebax senare!

Stortå ont

Idag har jag haft ont i stortån, i senjäveln som går på ovansidan av foten, det har känts precis som om jag konstant skulle ha gått och stretchat ut den :P Värst har det varit när jag har haft skon på mig.. Sån tur är har jag kunnat haft skon av större delen av dagen :)

Ikväll ska jag försöka vara effektiv! På planen står:

• Skype med J
• Diska
• Träna
• Skriva utkast till engelskrapport
• Betala kåravgift.

Sen är det mycket mer som jag skulle vilja hinna göra och skulle behöva hinna med men det är nog inte ens någon idé att hoppas på det..

Haha

Shit vad mina ben är döda nu, sista dyket blev lite väl ansträngande.. Haha, jag skulle prova att simma efter en kompassriktning, han som jag simmade med tog ut kompassriktningen (eftersom kompassen satt på hans dykdator som jag sen skulle få låna i vattnet) 240 grader på stranden, skitbra sen skulle jag följa när vi hade gjort vårt dyk och skulle hem igen, MEN, man ska inte stå och titta ut från stranden när man tar ut en kompassriktning, då kommer man just det, ut från stranden :P Och det blir väldigt väldigt jobbigt att simma tillbaka när man har simmat 15 minuter i fel riktning och när musklerna i benen som får till något som liknar en benspark totalt har givit upp och gått ut i strejk! Oj vilken träningsvärk jag kommer ha i mina ljumskmuskler imorgon. Haha, min dykkompis hjälpte mig iaf att ta mig i land, en bit fick han bogsera mig för att jag blev så trött, det märktes på luftåtgången att jag var trött, herre gud vad med luft jag gjorde av med!

Jag tyckte det var lite konstigt att det stod W på kompassen när vi simmade "hemåt" eftersom jag var helt säker på att vi skulle åt öster, så jag är inte helt oskyldig jag heller, jag borde ha vetat säkert att vi skulle i östlig riktning och vänt men litade så klart på att en Dive Master visste vad han gjorde :P Det skulle jag inte ha gjort.. Spännande blev det iaf och de andra fick sig ett gott skratt :P

Njodåsatt!

På något sätt känns mycket annorlunda nu mot vad det har gjort förut, för första gången på länge så känner jag mig ganska så nöjd med mig själv och det jag har gjort och gör. Jag har insett att visst, jag har mina brister, men alla kan ju inte vara bra på allt och göra allting rätt jämnt, varför ska jag döma mig själv hårdare för mina egna misstag än vad jag dömer någon annan för samma misstag? Det är ganska så dumt. Och varför ska jag känna mig misslyckad bara för att jag inte klarar av att göra vissa saker med min kropp som de flesta andra klarar av, nee det är nog ganska så onödigt, det är ju desto fler saker som jag faktiskt klarar av.

I fredags skulle vi ha spelat biljard med HK-gruppen, men det blev inställd av diverse anledningar, men biljard fick mig att tänka tillbaka på när jag spelade biljard med A uppe i Åre för några år sedan, och jag blev bitter för att mina händer inte fungerade och att jag missade klotet med biljardkönen varannan gång jag försökte träffa den varvid K sa; "Så länge som huvudet fungerar som det ska, vad spelar det då för roll om armar och ben inte gör riktigt som de ska? Tänk om fallet vore det motsatta". Det är något jag borde bli bättre på att komma ihåg :) Det märks att K är intelligent och tävlar med sig själv hur fort han kan lösa en sudoku extreme och har kommit på någon grym uppfinning för att behandla cancerpatienter!

Och vissa av er tänker nog att det var på tiden att jag insåg att jag är lite bra och faktiskt har något att tillföra och faktiskt är rätt ok att umgås med, och ni har helt rätt, det var på tiden, jag borde ha insett det för länge sen. Men allt har väl sin tid antar jag. Bättre sent än aldrig! Varför det händer just nu har jag däremot ingen aning om.. Bara hoppas att det håller i sig den här gången, men det känns så, jag har väl halvt insett det även tidigare men då har känslan blåst över ganska så fort.

"Send me away with the words of a love song"

"Go with peace and love
Gather up your tears, keep 'em in your pocket
Save them for a time when you're really gonna need 'em, oh"

Sorglig men grym!

Seg, trött, död!

Hjälp vad jag har varit trött idag, "vaknade" imorse av klockan halv 7, tror jag, jag kommer inte ihåg de 2 första snoozningarna, kom ur sängen strax efter 7, ställde mig i duschen, utan att tända i rummet i lägenheten(!). Kom ut tillräckligt levande för att få på mig kläder och åka till skolan. Men inte mycket mer än så.

Resten av dagen har bara varit seg, jag har inte fått mycket vettigt gjort och har suttit och lyssnat på musik och funderat på en massa saker istället för att fixa till en lösning på Van Der Walls ekvationen.. Jag borde hitta en massa ny musik att lyssna på, alla mina spellistor är utspelade och jag har mer eller mindre ledsnat på dem, men ändå lyssnar jag på dem, hrm.

Ska göra ett försök och klistra på mig elektroderna och träna lite lätt få se om det gör mig piggare.

Förklaring till föregående inlägg

I fredags så började E, I och jag prata om ex-jobb, och en stund senare hade vi bestämt att E och jag skulle försöka få ett ex-jobb i USA tillsammans, helst i Kalifornien = varmt och skönt!

Och det har gått ganska så bra hittills, det är självklart en bit kvar tills vi har något men vi har 3 olika universitet på gång som skolan/professorer har någon anknytning till, och förhoppningsvis är det ett bra första steg, någon känner någon som känner någon o.s.v. Idag ska vi ha möte kl. 10 med en professor på kth som har handlett flera ex-jobb på Stanford. Stanford, hur häftigt vore inte det på en skala?.. Håll tummar och tår!

One step closer

Ett första utkast till ett CV på engelska är resultatet efter lite bråk med LaTex ikväll, som slutade med att jag övergick till Word till slut.. Jag tror att det är någorlunda bra iaf, svårast är att beskriva arbetsuppgifterna på de olika jobben tycker jag.. Det tog så klart längre tid än vad jag trodde att det skulle göra, men jag hoppas att det blev något så när bra :)

Håll tummarna för mig och E imorrn! Går det bra imorrn så ja, då lever drömmen :) Ibland går det fort i svängarna.

Nästa äventyr i startgroparna :)

Nästa vår kan bli en riktigt grym vår, eller nej jag menar nästa vår Kommer att bli en riktigt tokgrym vår :) Det finns för många alternativ för att allt ska skita sig!

E: Jag kopierar ditt låtval, den passar ju bara för jäkla bra :)

:)

Gick upp och pratade med M idag angående exjobb och lite om CV och vad skriva inte skriva etc, klarnade ganska mycket :) Hoppet om ett grymt exjobb och ett äventyr kombinerat lever fortfarande!

Det var då han kläckte ur sig "Men jaha, har du nedsatt rörlighet i dina händer oxå, jag trodde att det bara var din höft som inte var som den skulle, det har jag aldrig märkt". Och när jag tänker efter är han inte den första som sagt så, rätt härligt att höra att jag kan lura personer som ändå har sett mig en hel del ;)

Mat, träning, engelska (och bak?) står på kvällens schema!

Lite dumt

Varför sitter jag och har lite dåligt samvete över att klockan är två och jag fortfarande inte har gjort något vettigt idag? Jag behöver inte ens göra något vettigt idag, inga skoluppgifter eller något som snart ska in.. Lite dumt helt enkelt..

Fast jag har gjort en massa saker,  men inte så mycket som har med skolan att göra.. Så jag har ju inte bara slöat heller.

Slutsatser från Bristol-trippen

Nu har det gått en vecka sen jag kom hem och intrycken från de fyra veckorna i Bristol har fått sjunkit in lite. Här är en del av tankarna om mina veckor där borta;

• Engelskan blev nog lite bättre, åtminstone blev jag bättre på att använda det jag kan och insåg att det är inte hela världen att det inte blir helt rätt, för det mesta blir det iaf förståeligt :)
• Jag blev chockad när jag läste vilken klass jag skulle gå i, advanced, som visade sig vara pre-advanced men än dock på nivå C1. Det gav mig en riktig tankeställare och fick mig att på allvar börja fundera på mina tankar om mig själv, engelska är det ämne/område som jag tycker att jag är som allra sämst på och jag hamnar ändå på den näst högsta nivån. Typ där insåg jag att oj, jag borde nog börja ändra tankar och åsikter om mig själv och vad jag kan för det här är ju inte riktigt klokt att jag ska sänka mig själv och förminska mig själv till en lite plutt..
• Nästa chock kom första torsdagen när jag hade möte med läraren och jag frågade honom om han verkligen tyckte att jag passade på den här nivån och inte tyckte att jag sinkade klassen och han nästan blev arg på mig att jag ens funderade på det. Då fick ändra-brasan ytterligare lite ny frisk ved och tändvätska.
• Jag träffade mycket folk från olika länder och kulturer, rätt intressant. Men stundtals lite jobbigt när man är så pass olika.
• Jag klarade mig med att bara använda engelskan i fyra veckor, så helt kass är den nog inte, träffade inte en enda person som jag kunde prata svenska med medan jag var borta!
• När jag stod på Heathrow och skulle lämna in väskan (som jag klarade mig undan övervikt på!!) så tänkte jag tillbaka till för lite drygt 3 år sedan, när jag stod på samma ställe och lämnade väskan efter att ha varit och hälsat på L en helg, då var jag livrädd och tvivlade starkt på att jag skulle landa i Sverige 3 timmar senare, det var jag inte den här gången, något kändes annorlunda, jag visste att jag skulle greja det den här gången. Och anledningen till att jag grejade det var inte bara tur, flyt med hjälp från andra utan jag klarade av något på egen hand och jag behövde inte tvivla på att jag skulle klara det. Så kände jag inte fyra veckor tidigare när jag stod på Arlanda och gav mamma en hejdå-kram och gick igenom säkerhetskontrollen, då var jag ganska så rädd även fast jag försökte dölja det så gott det gick.. Bara fyra veckor, och det förändras så mycket.
• Och på något sätt så började jag förstå att jag inte bara är någon som är i vägen och jobbig att umgås, jag har till och med börjat förstå varför andra personer väljer att umgås med mig och att jag har varit väldigt ensam om den bild jag har haft om mig själv, den har nog inte stämt överrens med någon annans bild av mig. Men den är delvis borta, och det var nog på tiden..
• Jag trodde innan jag kom dit att jag skulle bara vara hemma på rummet på dagarna och kvällarna och inte hitta på så mycket utanför skolan, så blev det ju inte, de gånger jag låg hemma och degade på rummet gjorde jag det för att jag ville och behövde det, inte för att jag inte hade något att göra..
• E hade helt rätt när hon i våras sa till mig att jag borde ge mig på något jag inte trodde att jag klarade av och bevisa för mig själv att jag klarade av det. Och visst fick självförtroendet sig en redig skjuts uppåt.

Det här vart ett ganska så långt inlägg, mycket längre än vad jag trodde att det skulle bli, ändå har jag utelämnat en del saker som jag behåller för mig själv..

Skjuta upp saker är inget bra sätt att leva livet..

En av anledningarna till att jag inte har kommit igång och skrivit CV och personligt brev tidigare är att framför allt det personliga brevet är ett stort "ligga och fundera på"-objekt. Men nu måste jag ta tag i det eftersom exjobbet börjar närma sig med stormsteg. Personligt brev ska ju vara om mig som person, ska jag då skriva att jag har ett rörelsehinder eller inte? Om jag skulle ha inriktat mig mot t.ex. beräkningsingenjör skulle jag ha varit säker nu, jag skulle inte ha skrivit det, för det skulle inte ha sinkat mig så mycket i mitt yrke och gjort mig till en sämre ingenjör, bara marginellt eftersom jag skriver sämre och långsammare än de flesta andra på dator.

Men nu valde jag ju mekatronik som inriktning, vilket passar mig grymt bra och jag ångrar inte det valet en sekund. Det är bara den lilla detaljen att man jobbar mycket med elektronik och då näst intill förväntas att kunna löda och etsa kretskort, och visst jag klarar av det om det inte är alltför små grejer, men det tar tid, det blir inte bra alla gånger, vissa gånger behövs det ett gäng försök innan jag får till något som funkar, jag är helt klart hindrad av min kropp i vissa av arbetsuppgifterna..

Men å andra sidan, om jag chattar med någon eller mailar med någon som inte har träffat mig in real, och därför inte sett att jag har ett rörelsehinder, inte fan är det första saken jag skriver "Hej! Du vet, jag är rörelsehindrad". Svårt val, en intervju/första möte kan bli lite spännande om jag inte skriver det. Men jag identifierar mig inte med mitt handikapp, det finns så mycket andra saker som kommer före när jag ska beskriva mig själv, än den detaljen att jag har ett rörelsehinder/en cp-skada..

Det finns inget lätt svar, inget rätt eller fel, jag tror inte det iaf; kanske borde jag mixa lite, skriva det till vissa företag men inte till andra när jag söker ex-jobb?

Nu ska jag gå och leta i kylen om jag kan hitta något att göra frulle på, det börjar bli tomt! :P Jag hade gärna varit hemma hela dagen idag och smugit runt i min morgonrock, men jag måste nog ta mig till en mataffär och fylla på lagren! Känns jobbigt :P Och givetvis ska jag fundera vidare, precis som jag gjorde igår kväll istället för att somna..

Tummen upp!

Grym dag både igår och idag! :D Jag har haft skitkul, det känns helt okej att bara vara hemma och dega imorgon efter två bra dagar på rad :) Ska bli rätt skönt att få tid att ta tag i en del av kaoset här hemma och förhoppningsvis kunna omvandla det till lite ordning istället.

Dagens hastighetsrekord slutade på 210 km/h med FunJeten, det går fort när man börjar komma upp i såna farter! Drar man lite fel i spakarna så blir det jobbigt nästan direkt :P Men jäklar vad kul det är! Men jämfört med J:s 367 km/h går det sakta..

Vinnare, när?

Ofta när jag tränar börjar jag fundera på när man får säga att man vunnit mot ett rörelsehinder/en mindre bra fungerande kropp? Kan man ens säga så? Är det en fight? Jag tror det, att man kan vinna mot ett rörelsehinder alltså. Men jag tror inte att man ska se det som en fight ändå. Jag har inte riktigt bestämt mig när man får säga att man är en vinnare. Det är nog väldigt individuellt, kanske får man säga att man är en vinnare när man gör allt man vill utan att bry sig om sitt handikapp, då är det ju egentligen inte längre något hinder.. Men hur opåverkad av det måste man vara? Jag kan lätt komma på fem tillfällen per dag när jag känner mig låst och begränsad av kroppen, och visst blir jag lite förbannad i vissa fall, men de tillfällena kommer nog alltid att finnas där. Men i det stora hela har jag nog slagit ned mitt rörelsehinder ganska så bra :) Men vinnare, ja kanske?

Så dumt men så lätt

Alla har vi satt upp våra mål i livet, något som vi strävar efter. Och det tror jag är extremt viktigt, man måste ha något att kämpa för. Men när man väl ha uppnått ett mål, som inte för alltför länge sen fick en att tänka: "När jag har klarat av det där, då ska jag vara fruktansvärt nöjd med mig själv!" men när man väl har klarat av det, är det så lätt att glömma bort att vara nöjd och istället fokusera på de andra målen som man fortfarande inte har klarat av. Jag tror att vi borde lägga mer tid på att vara nöjda och stolta över det vi har uppnått istället för att bara se det som vi har framför oss.

Under sista veckan i Bristol och sedan även när jag satt och kollade på dykningen på Fyrishov i söndags så tänkte jag på hur mycket jag har klarat av under de senaste åren, framför allt under kthtiden. Och mycket av det är sådant som tidigare stod på min lista med mål. Och även sådant som jag inte ens drömde om att jag skulle klara av när jag var yngre, och av den anledningen sket i att ens tänka på som ett mål, för ett mål ska ju helst vara någorlunda realistsikt. Bara en sån sak som att jag snart har gått ut kth utan en enda omtenta (sista tentan ska fan inte få bryta den sviten), det var något som jag inte ens kunde drömma om när jag slutade gymnasiet.. Och det är något jag ska vara stolt över och inte bara snacka bort med något "äsch, det var väl inget". Tiden i Bristol fick mig att börja inse att vissa saker har jag nog förminskat och tagit som självklara istället för att vara stolt och nöjd över dem.

Avslutar detta inlägg med att hålla upp en hand med fem utsträckta fingrar till en av er, och önskar lycka till idag! :) En hand som betyder mer än ord! Puss å hej leverpastej!

Bättre start i år än förra året!

I år har skolan börjat mycket mycket bättre än vad förra året gjorde. Förra året var extremt jobbigt efter M:s kommentar på första lära känna varandra träffen i skolan med mekatronikprogrammet, "One thing you certainly likes about Rickard is the funny way he is walking around with his stick". Det var inget illa menat från läraren, det är jag nästan helt övertygad om, han menade det antagligen bara som ett roligt skämt som inte riktigt gick hem. Det var den 30/8, måndag, efter det skulle jag åka hem till Uppsala för att fira J:s och V:s födelsedag. Mesta delen av de 1 timme och 10 minuter som bilresan tar rann tårarna ned för kinderna, jag tror att jag hann lämna kth-området innan det började men jag hann knappast fram till Roslagstull.. Men jag tror jag lyckades dra mig upp lite iaf tills dess att jag kom hem till B-linge :) Den första veckan var extremt jobbig, det var inte många dagar den veckan som jag somnade med en torr kudde.. Och även fast han bad om ursäkt direkt så hade ju tyvärr skadan redan skett..

Den kommentaren gjorde så fruktansvärt ont, främst för att han förlöjliga något som det ligger så mycket slit, energi och tårar bakom. Vilket han självklart inte kan ha någon aning om. Jag har fortfarande inte bestämt mig om jag ska skicka ett mail om det eller inte till någon ansvarig på skolan när jag slutar, men vad ska det tjäna till egentligen? Kommer det göra mig lyckligare? Antagligen inte. Det kommer bara ställa till för en massa besvär för honom.

Jahaja

Det går inge bra för mig ikväll, bestämmer mig efter mycket om och men för att åka ut till modellflygfältet och flyga eftersom det är en sensommarträff där. Kommer ut till bilen, upptäcker att det sitter en lapp på rutan, sån tur är inte en p-bot! En buss har kört in i stötfångaren bak och någon som jobbar på skolan har sett det och satt lappen på bilen.. Ringer och pratar med pappa om det, tiden går, kommer till fältet, monterar ihop planet, ska gå ut på fältet, upptäcker att de har omringat fältet med ett fårstängsel, orkar inte ens försöka klänga mig över stängslet som det är el i trots att inga får är kvar i hagen. Ställer in allt i bilen igen och är beredd att åka till Grönsta istället, pratar lite med en klubbkompis som visar att det går att sänka stängslet om man vill, bestämmer mig ändå för att åka till Grönsta. Kommer dit och inser att det är alldeles för mörkt för att flyga :P Det går bra ikväll!

Träffade åtminstone en kille på fältet som jag känner lite och som jag ska träffa och flyga med nästa vecka, han tyckte inte söndag var någon bra idé eftersom han planerade att vara bakis då.. :P

EDIT: Men det är bra att strulet samlar sig på en dag, då kommer självklart de kommande dagarna bli grymma istället! Och i sin helhet har dagen varit riktigt bra!