Bra eller dåligt i långa loppet?

Kroppen är aldrig så lugn som dagen efter att jag har tränat riktigt hårt, såna morgonar kan jag sträcka ut mig helt rakt och benen är ändå helt stilla, de genomgår inte den vanliga förvandlingen till spatiska pinnar, en annorlunda känsla! :) Och det antar jag beror på att musklerna är ganska så slutkörda så de orkar helt enkelt inte. Men det kan även bero på något annat, jag kan inte tillräckligt mycket om hur kroppen fungerar för att vara säker.

Det här var ett av de sätt som man "behandlade" spasticitet på förut, eller de kanske det gör fortfarande? Då använder de elektroder som de sätter på för muskelstimulering, för att trötta ut muskeln, träna den riktigt riktigt hårt. Typiskt dumt eftersom muskeln kommer att växa i storlek och bli starkare i det långa loppet och det blir bara värre.. Men visst, det blir ju bättre en stund iawf. Undra om det är samma sak som händer för mig? Man kan ju hoppas att antagonisten får lika mycket träning så det blir dött lopp..