Så länge varade dom bra tankebanorna

Nu är jag mitt gamla vanliga bittra jag igen, hrm.. Det var ju inte riktigt vad jag hade tänkt, hade hoppats kunna vara trevlig att umgås med lite längre. Jag orkar vara den bra versionen av mig själv så länge inget förutom det vanliga strular, men så fort något blir jobbigare än vanligt så är det humöret som blir lidande, as usually :\ Det är inte så bra. Men så är det. Men nu vet jag iaf att jag kan vara glad och positiv och ha ljusa tankar om mig sjäolv, och det är ju bra. Har det kommit en gång så kommer det nog tillbaka snart!

Idag har dessutom delar av kroppen varit muppigare än vanligt, höger handled har inte alls funkat och inte heller ansiktsmusklerna, lite elektroder på dem skulle inte vara fel ibland. Ska träna och köra slut på kroppen riktigt mycket snart så hoppas jag att den blir snäll igen :)

Idag har jag funderat en del på hur en dag skulle vara om jag bara skulle välja att skita i och kämpa för en dag, helt enkelt inte göra det som är jobbigare för mig jmf med någon annan (det är egentligen en förbannat dum sak att säga eftersom det är vissa saker som går lätt för mig men som är jobbiga för många andra, och man ska inte se till det som är jobbigt). En sån dag skulle se väldigt annorlunda ut, men det skulle den nog för de flesta av oss.. Sån tur är har de flesta av oss gnistan där för att kämpa för det mesta :)

Jonas Helgesson liknade i sin bok kampen mot en cp-skada med en boxningsmatch (tror att jag skrivit det här förut) men en motståndare som både är urstark och smidig när så krävs, det stämmer otroligt bra. Och man blir ständigt lurad av sin motståndare, nya knep kommer alltid. Ibland känner jag inte alls för att gå upp och ställa mig i andra hörnet av ringen..