Slutsatser från Bristol-trippen

Nu har det gått en vecka sen jag kom hem och intrycken från de fyra veckorna i Bristol har fått sjunkit in lite. Här är en del av tankarna om mina veckor där borta;

• Engelskan blev nog lite bättre, åtminstone blev jag bättre på att använda det jag kan och insåg att det är inte hela världen att det inte blir helt rätt, för det mesta blir det iaf förståeligt :)
• Jag blev chockad när jag läste vilken klass jag skulle gå i, advanced, som visade sig vara pre-advanced men än dock på nivå C1. Det gav mig en riktig tankeställare och fick mig att på allvar börja fundera på mina tankar om mig själv, engelska är det ämne/område som jag tycker att jag är som allra sämst på och jag hamnar ändå på den näst högsta nivån. Typ där insåg jag att oj, jag borde nog börja ändra tankar och åsikter om mig själv och vad jag kan för det här är ju inte riktigt klokt att jag ska sänka mig själv och förminska mig själv till en lite plutt..
• Nästa chock kom första torsdagen när jag hade möte med läraren och jag frågade honom om han verkligen tyckte att jag passade på den här nivån och inte tyckte att jag sinkade klassen och han nästan blev arg på mig att jag ens funderade på det. Då fick ändra-brasan ytterligare lite ny frisk ved och tändvätska.
• Jag träffade mycket folk från olika länder och kulturer, rätt intressant. Men stundtals lite jobbigt när man är så pass olika.
• Jag klarade mig med att bara använda engelskan i fyra veckor, så helt kass är den nog inte, träffade inte en enda person som jag kunde prata svenska med medan jag var borta!
• När jag stod på Heathrow och skulle lämna in väskan (som jag klarade mig undan övervikt på!!) så tänkte jag tillbaka till för lite drygt 3 år sedan, när jag stod på samma ställe och lämnade väskan efter att ha varit och hälsat på L en helg, då var jag livrädd och tvivlade starkt på att jag skulle landa i Sverige 3 timmar senare, det var jag inte den här gången, något kändes annorlunda, jag visste att jag skulle greja det den här gången. Och anledningen till att jag grejade det var inte bara tur, flyt med hjälp från andra utan jag klarade av något på egen hand och jag behövde inte tvivla på att jag skulle klara det. Så kände jag inte fyra veckor tidigare när jag stod på Arlanda och gav mamma en hejdå-kram och gick igenom säkerhetskontrollen, då var jag ganska så rädd även fast jag försökte dölja det så gott det gick.. Bara fyra veckor, och det förändras så mycket.
• Och på något sätt så började jag förstå att jag inte bara är någon som är i vägen och jobbig att umgås, jag har till och med börjat förstå varför andra personer väljer att umgås med mig och att jag har varit väldigt ensam om den bild jag har haft om mig själv, den har nog inte stämt överrens med någon annans bild av mig. Men den är delvis borta, och det var nog på tiden..
• Jag trodde innan jag kom dit att jag skulle bara vara hemma på rummet på dagarna och kvällarna och inte hitta på så mycket utanför skolan, så blev det ju inte, de gånger jag låg hemma och degade på rummet gjorde jag det för att jag ville och behövde det, inte för att jag inte hade något att göra..
• E hade helt rätt när hon i våras sa till mig att jag borde ge mig på något jag inte trodde att jag klarade av och bevisa för mig själv att jag klarade av det. Och visst fick självförtroendet sig en redig skjuts uppåt.

Det här vart ett ganska så långt inlägg, mycket längre än vad jag trodde att det skulle bli, ändå har jag utelämnat en del saker som jag behåller för mig själv..