Njodåsatt!

På något sätt känns mycket annorlunda nu mot vad det har gjort förut, för första gången på länge så känner jag mig ganska så nöjd med mig själv och det jag har gjort och gör. Jag har insett att visst, jag har mina brister, men alla kan ju inte vara bra på allt och göra allting rätt jämnt, varför ska jag döma mig själv hårdare för mina egna misstag än vad jag dömer någon annan för samma misstag? Det är ganska så dumt. Och varför ska jag känna mig misslyckad bara för att jag inte klarar av att göra vissa saker med min kropp som de flesta andra klarar av, nee det är nog ganska så onödigt, det är ju desto fler saker som jag faktiskt klarar av.

I fredags skulle vi ha spelat biljard med HK-gruppen, men det blev inställd av diverse anledningar, men biljard fick mig att tänka tillbaka på när jag spelade biljard med A uppe i Åre för några år sedan, och jag blev bitter för att mina händer inte fungerade och att jag missade klotet med biljardkönen varannan gång jag försökte träffa den varvid K sa; "Så länge som huvudet fungerar som det ska, vad spelar det då för roll om armar och ben inte gör riktigt som de ska? Tänk om fallet vore det motsatta". Det är något jag borde bli bättre på att komma ihåg :) Det märks att K är intelligent och tävlar med sig själv hur fort han kan lösa en sudoku extreme och har kommit på någon grym uppfinning för att behandla cancerpatienter!

Och vissa av er tänker nog att det var på tiden att jag insåg att jag är lite bra och faktiskt har något att tillföra och faktiskt är rätt ok att umgås med, och ni har helt rätt, det var på tiden, jag borde ha insett det för länge sen. Men allt har väl sin tid antar jag. Bättre sent än aldrig! Varför det händer just nu har jag däremot ingen aning om.. Bara hoppas att det håller i sig den här gången, men det känns så, jag har väl halvt insett det även tidigare men då har känslan blåst över ganska så fort.