Alla har vi satt upp våra mål i livet, något som vi strävar efter. Och det tror jag är extremt viktigt, man måste ha något att kämpa för. Men när man väl ha uppnått ett mål, som inte för alltför länge sen fick en att tänka: "När jag har klarat av det där, då ska jag vara fruktansvärt nöjd med mig själv!" men när man väl har klarat av det, är det så lätt att glömma bort att vara nöjd och istället fokusera på de andra målen som man fortfarande inte har klarat av. Jag tror att vi borde lägga mer tid på att vara nöjda och stolta över det vi har uppnått istället för att bara se det som vi har framför oss.
Under sista veckan i Bristol och sedan även när jag satt och kollade på dykningen på Fyrishov i söndags så tänkte jag på hur mycket jag har klarat av under de senaste åren, framför allt under kthtiden. Och mycket av det är sådant som tidigare stod på min lista med mål. Och även sådant som jag inte ens drömde om att jag skulle klara av när jag var yngre, och av den anledningen sket i att ens tänka på som ett mål, för ett mål ska ju helst vara någorlunda realistsikt. Bara en sån sak som att jag snart har gått ut kth utan en enda omtenta (sista tentan ska fan inte få bryta den sviten), det var något som jag inte ens kunde drömma om när jag slutade gymnasiet.. Och det är något jag ska vara stolt över och inte bara snacka bort med något "äsch, det var väl inget". Tiden i Bristol fick mig att börja inse att vissa saker har jag nog förminskat och tagit som självklara istället för att vara stolt och nöjd över dem.
Avslutar detta inlägg med att hålla upp en hand med fem utsträckta fingrar till en av er, och önskar lycka till idag! :) En hand som betyder mer än ord! Puss å hej leverpastej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar