Exempel på sånt som snurrar runt i mitt huvud lite huller om buller

Hur katten tänker hjärnan när den prioriterar? Och då menar jag inte priotireringar om den ska stita och tänka på annat undre en tenta eller om den ska vara duktig och fokusera på den verkliga uppgiften. Näe, jag menar prioriteringar när det är på väg att skita sig, rejält som när den blir utan syre lite för länge..

Hur fan tänker hjärnan när den låter vissa delar få syre och vissa inte? Finns det någon typ av fail-safe mode? Så när den märker att oj hjälp, det här är ju inte bra, jag får för lite av det viktiga, inge bra, men de här delarna av hjärnan är viktigast, ni får det lilla syret jag har att förfoga över! Var glada och klaga inte! Typ som lite rörlighet kan jag skippa, men att intelligensen funkar det är viktigare.

Fast jag vet inte om jag tror riktigt på det, jag tror inte att kroppen kan styra vilka delar den ger syre eller inte, eller det kanske den kan iofs, energi och näring kan den ju styra iaf. Men om den nu inte kan det, så betyder det ju att olika delar har olika gräns för hur lite syre den kan klara sig med utan att börja bryta ned sig själv och skada sig. Om det är så det funkar så är det ju ännu häftigare och mer fantastiskt. Det finns säkert någon forskning på hur det funkar, jag har inte orkat googla efter det än, det är något jag ska göra om jag någon gång får tid.

Men det som ändå talar emot att det skulle finnas någon sån typ av prioritering är att personer som har fått syrebrist i samband med födseln får så pass olika handikapp och att det påverkar intelligensen så passa olika mycket. Så förmodligen är det bara slump ändå.. För om det skulle finnas någon typ av prioritering skulle det ju finnas någon form av förutbestämd plan, först skiter sig rörligheten i t.ex. benen, sen armar, sen ansiktsmuskler o.s.v. Och man skulle kunna se ett direkt samband mellan tid och vilka delar som skadats.

Undra hur viktiga varje sekund man inte får det man behöver är? Eller är det bättre att räkna det i milliliter syre som man borde fått men inte får kanske? Det borde ju vara det som är det viktiga, fast indirekt blir väl det en tid. Sånt som jag kan gå och fundera på istället för att fundera på något vettigt som kan göra mitt liv bättre i längden.. Dags att pallra sig iväg till ett av de ställen där folk kollar som konstigast på en, gymmet! Det är något som får det att inte riktigt på ihop hos andra folk när de ser någon med ett rörelsehinder träna på ett gym.. Hade jag bott kvar i Uppsala hade jag utan att tveka tränat på http://www.antonisgym.se/ . De riktar sig uttryckligen mot personer med funktionshinder och personer som skadat sig/är på väg tebax, och en regel är, kollar du snett på någon annan så åker du ut med huvudet för, tack och hej leverpastej! Kanske finns något liknande i sthlm? Det finns det säkert bara att jag inte hittat det.