Mhm

Det är med blandade känslor jag inser att det bara är en vecka kvar i Bristol nu. Så klart längtar jag hem, men ändå skulle jag kunna tänka mig att vara kvar här ett tag till. Det är så mycket av staden som jag har kvar att upptäcka, som jag inte har haft tid att göra än. Det har varit tre grymma veckor så här långt.

Och även tre lärorika veckor, det var länge sen jag lärde mig så här mycket om mig själv. En av de viktigaste lärdomarna som jag tar med mig härifrån är nog att jag klarar av att leva ett helt normalt liv, utan min bil, utan hjälp från mamma och pappa och vänner. Det har varit en grymt skön känsla och bra lärdom. Fast det gör jag ju på precis samma sätt i Sverige oxå egentligen, men där kan jag dum som jag är prata bort det med att anledningen till att jag klarar mig är för att jag har hjälp av folk runt omkring mig, det kan jag inte skylla på när jag är här. Så det har varit ett grymt bra bevis för mig själv, men så klart det har ju tagit galet mycket på krafterna, no shit! Så även om jag inte har blivit så mycket bättre på engelska som jag borde ha blivit så har jag lärt mig mycket annat. Som förhoppningsvis (jag valde mellan förhoppningsvis och antagligen, kanske antagligen passar bättre) gör att jag kan vara lite nöjdare med mig själv även när jag är hemma :)

Mamma: Medan jag kommer ihåg det, kan du be pappa ta fram kupévärmaren? Den måste jag ha med till Lidingö, jag har ledsnat på att frysa nu, grymt kallt i mitt rum och elementhelvetet är så klart av! Och badkaret går inte att använda längre för att de håller på och renoverar badrummet..