Bättre sent än aldrig

H kommenterade på ett inlägg jag skrev om träningen, känns som svaret passar mer som ett inlägg än som ett kommentarssvar :) (Förlåt att jag är seg på att svara!)

Hur skulle du sammanfatta de sex månaderna?

Det har varit sex spännande månader! Man har inte riktigt vetat hur allt ska bli, hur mycket effekt kommer det att ge? Och det går jag fortfarande och funderar på, jag har ingen aning om hur bra det är möjligt att allt kommer att fungera. När ska jag känna mig nöjd liksom? Om man ska tro det Jörgen sa/frågade "Vill du bli högerhänt?" Så har jag en bit kvar. Det härligaste har varit att känna att det går åt rätt håll, det blir bättre. Men självklart har det varit tufft oxå, 2-2,5 timmar varannan dag är inget man bara har över.. Sån tur är så har jag kunnat göra lite annat medan jag tränat.

Vad är de stora framstegen?

Det största är att jag inte går med kryckan längre :) Och att det är lättare att få kroppen att göra som jag vill, men det är lite jobbigt oxå, min slöhet när jag inte orkar tänka på det märks mer :P Och en stor bonus är att jag är mycket rakare i överkroppen, jag orkar hålla upp den mycket bättre.

Nåt som gått bättre eller sämre än väntat?

Jag hade hoppats att handen skulle bli bättre än vad den har blivit, men den kanske kommer. 0,5 år är nada jmf med 22,5 år :) Den kanske bara behöver lite mer tid innan den börjar ge med sig, jag hoppas det iaf. Jag hade hoppats att min axel skulle ha blivit bättre (den hakar upp sig i vissa lägen ibland och går inte att röra) och även att kramperna i nackmusklerna skulle ha försvunnit, det har blivit bättre men det är fortfarande inte bra..

Hur kör du vidare?

Elektroder varannan dag blandat med styrke- och konditionsträning, tror att det är en viktig del. Och självklart fortsätta att tänka på hur jag använder kroppen i vardagen.