torsdag 24 mars 2011

Ibland orkar jag bara inte..

Idag har varit en dag när jag helt enkekt inte orkat hålla humöret uppe, inte överhuvudtaget, det har skitit sig helt och totaklt,.. Började med projektindelnuing inför hk_n imoorpse som kuynde ha gått bättre, kom med halva min grupp från fim:en. Och sen fick vi ett projewkt som jag inte tycker verkar så vidare kul. Visst är det skönt att känna 2 stycken i gruppen från början, bara 7 personer som jag aldrig jopbbat med förut. Men det gör mig ändå livrädd. Det som jag är mest rädd för är att det ska bli som det blev under projektet under fimkursen, att min grupp tycker att jag jobbat alldeles för lite och inte gjkort det jasg borde göra, kanske var det befogat då, jag vet inte.. Tropdde att jag hade klyckats begrava det mesta strul som hände under den kursen lpångt in där det förhoppningsvids aldrig skulle komma fram igen, men tydligen beöhvdes det inte mer än yttterligare ett stort projekt för att det skulle komma fram igen..

Men det som gör mig mest förbannad och trött på allt är att jag är så osäker på mig själv, framförallt när jag jobbar med personer jag knappt pratat med förut. Men även med personer jag inte borde vara det minsta osäker när jag umgås med.. När blev det så här, varför blöev dte så här och vad fan ska jag göra för att det ska bli bättre? :\ För så här kan det ju inte fortsätta..

Och sen när jag skulle åka hem så ville N som bor i samma hus som mig åka med hem, gillar inte att sitta i samma bil som någon jag inte känner bra nöär det jag minst orkar med är att sitta ocvh småprata i en kvart. Och jag kan ju inte säga, nej jag vull åka själv, hur förklarar man det på ett sätt som inte gverkar elakt? Om det är någon jaGG känner bra som åker med spelar ingen roll allsd, då känner dom mig så pass bra dom vet att det ginns dagar jag bara inte orkar och accepterar det. Men hur säger man på ett snyggt sätt till någon man knappt känner att man inte alls känner för att prata överhuvudtaget på vägen hem?

Det hela är nog egentligen bara ett härligt efter tentor stressen släppt och börjar spå sakta komma smygande igen på nya kurser kaos..

Ovch nee idag orkar jag inte ens g åtyillvaka och rätta alla förbannade fel so0m blire när jag skerivcer, ni får stå ut med dom..

2 kommentarer:

  1. Hang in there! Vi upplever alla situationer som känns jäkligt jobbiga. Det finns situationer på jobbet då man bara får ta ett jätteandetag och trassla sig igenom möten med kunden där ingen sitter på samma info och där många inte vill prioritera och där kanske nån inte tycker att produkten är nåt att ha.

    Efter varje sånt jobbigt möte försöker jag tänka "fan vad bra jag va, jag fixade det ju". Jag tror att för varje sån jobbig grej man faktiskt köttar sig igenom, istället för att ducka för, gör att man faktiskt växer och det blir lite lättare för varje gång.

    Du gör helt rätt: face your fear! Det kommer komma en dag när du inte tycker såna här saker är så jobbiga. Fram till dess får du se varje jobbig grej som en utmaning, och glöm inte att klappa dej själv på axeln efteråt!

    För kom ihåg... om ingen annan säger att du gjort ett bra jobb, glöm inte att säga det till dig själv! Du själv är din största supporter.

    /Helena

    SvaraRadera
  2. Tack för kommentaren :) Att klappa sig själv på axeln är något som jag ofta glömmer bort, lätt hänt!

    Trevlig helg!

    SvaraRadera