fredag 25 februari 2011

Träning, rätt eller fel, fult eller fint, acceptans eller inte?

För personer som inte lever med ett handikapp är det helt normalt att träna för att hålla kroppen i bra form och förhoppningsvis leva ett längre liv, varför ses det då som konstigt och fel att träna hårt om man har ett handikapp? Visst, det är mer accepterat när man är vuxen och har ett handikapp att träna och försöka göra det bästa av situationen men när man är liten är det nästan lite fult att träna. Fult och fel. Fast det är ändå inte helt accepterat även när man är vuxen, jag har fått många konstiga blickar och kommentarer när jag har gått och gymmat på Friskis eller simmat eller åkt skidor. Okej, när jag åker skidor så är det nog ganska så befogat när jag ligger och krälar i snön och ser ut som en alkis som släpar mig fram efter lite för mycket av flaskan! Och när jag simmar så skulle jag inte tycka det var så jättekonstigt om folk skulle börja skratta åt mig eftersom jag låter typ som en valros som sakta håller på och sjunka :P Varför det är så här har jag funderat mycket på och bland annat pratade jag en del om det med Jörgen Sandell när han var här för ungefär en månad sen.

Det är som att när man är liten och föds med ett handikapp så har habiliteringen tagit på sig uppgiften att ta ifrån dig och dina föräldrar allt hopp och få dig att inse att du drog en nitlott när du föddes, försök för fan inte göra något åt det, det kommer bara bli jobbigare för dig själv! Man ska acceptera sin situation och vara glad och nöjd att det inte blev värre. Det är bara fel, helt fel! Är det inte då man ska lägga i överväxeln och skrika så högt man bara kan, NU KÖR VI och sen bär med sig den rösten i skallen genom hela livet?! Och kämpa järnet för att kroppen ska bli bra, bättre, bäst, klart det är det. Istället så placeras man in i en fålla, fålla cp (eller fålla nitlott?) och när man väl kommit in i den fållan så ska man på något sätt acceptera sin situation och inte försöka göra något åt den.

Jag har en helt annan uppfattning, träning är bra skit tycker jag! Även om det är förbaskat jobbigt ibland.. Jag tränade under hela min uppväxt hos en kvinna i Sala, där var det verkligen fullt ös medvetslös som gällde, och visst gav det resultat! Och med fullt ös menar jag fullt ös, det hände mer än en gång när jag var där att det slutade med att jag började grina av en blandning av trötthet och uppgivenhet, jag kämpade så mycket jag kunde men ändå gick det inte att klara det hon sa åt mig att göra! Och redan då hade jag en envishet som inte gick av för hackor, så ge upp kunde jag ju inte göra även fast det antagligen hade varit det förnuftiga att göra! Och när jag väl hade klarat det efter ytterligare lite tårar och lite hård träning hemma så varför nöja sig? Då fanns det ju så klart ett nytt mål som skulle uppnås! Samma typ av träningsmoral skulle jag vilja se på habiliteringen, även om man klarat något så finns det nya bergskanter att ta sig över! Deras träning har aldrig varit i närheten av att göra mig lika uppgiven och trött och få mig att kämpa lika mycket.

Självklart har habiliteringen anordnat träning även när jag var liten, men den träningen var inte i närheten lika hård och intensiv, den var liksom mer lekbetonad på något sätt.. Och man fick för guds skull inte bli trött! Inte ens på deras styrketräningskvällar så var det helt accepterat att bli så trött att svetten bara rann, det skulle mer vara som ett litet kafferep när man gick runt och var social och trevlig med varandra och sen slog av musiken och stängde av lamporna 10 minuter innan stängning och stod med nyckeln i dörren och väntade på att få gå hem.. Jag ångrar nu i efterhand att jag inte dröjde mig kvar till 2 minuter efter stängning i rent djävulskap :P

Vad är det för fel på att bli helt slut och få kroppen att ge sitt absolut maximala? Inget alls så klart, det är det enda rätta, det skulle fler sjukgymnaster lära sig tycker jag så skulle nog världen bli lite bättre :) Fult ös medvetslös är ett uttryck som stämmer rätt bra in :) Mot skidspåret! Få se hur många ggr jag kommer att ligga och gosa med snön idag, den är lite kall men förutom det så är det inget större fel på den!

2 kommentarer:

  1. Mitt favo uttryck "fullt ös medvetslös" :)!
    Du tänker så rätt!
    Jag blir nyfiken på vad du tränade för slags träning när du var liten?
    Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter!
    ha en skön dag /Kristin

    SvaraRadera
  2. hehe, "fullt ös medvetslös" går dock att misstolka på ganska många sätt ;)

    Jag tränade hos Kerstin Linde, det handlade mycket om att försöka hitta rätt muskelgrupper och att få signalerna att "komma fram" t.ex. som i mitt fall när jag har en vänstersida som fungerar bättre än högersidan så kände jag efter hur jag gjorde på vänstersidan och försökte sedan överföra det till högersida. Lite liknande Konduktiv träning. Hittade en kort artikel om henne här, http://www.alternativmedicin.se/sok/Beh-068.html det låter väldigt flum och hokuspokus i artikeln men det var väldigt konkreta saker vi övade på. Att försöka bygga upp kroppen steg för steg tills man tagit sig upp på benen, man måste krypa innan man går, man måste kunna ställa sig upp innan man klarar av att ta sina första steg o.s.v. Mycket handlade om att känna efter, vad gör jag när jag försöker röra mig? Och den naturliga följdfrågan blir då, hur ska jag göra det för att det ska gå lättare att röra mig och för att kroppen ska göra som JAG vill, och inte som DEN själv vill.

    Hoppas det blev lite klarare :)

    SvaraRadera