Minnen från ganska så länge sen

Idag försökte jag för andra gången i mitt liv sätta mig på en cykel som inte var av dammodell. Det gick inte riktigt lika illa som förra gången, den här gången var det ju bara jag och cykeln som jag försökte komma på som hamnade på golvet. Den gången, jag tror att jag gick i 4:an eller 5:an, blev det ingen blå och enligt mig snygg cykel av killmodell utan istället blev det en lila cykel av flickmodell. Men den var lätt att komma på iaf och jag lärde mig cykla på den.

Idag lyckades jag efter lite trixande komma upp på cykeln men då var sadeln för låg för att jag skulle kunna cykla på den.. Den här gången vet jag inte riktigt vad det kommer bli än, kanske skippar cykel helt. Näe, att försöka cykla på något annat än en damcykel är nog att sträcka sig efter något som är lite för långt borta och hoppas på för mycket..

Det är lite bittert, allt blir så förbannat mycket mer komplicerat p.g.a. den här kroppen, ibland känner jag att jag inte riktigt har ork och energi till det.. Menmen, alla har vi väl något som vi måste kämpa med, men ibland blir det lite för mycket och det känns inte som om jag har energi till något annat än det absolut viktigaste, resten får liksom hamna lite vid sidan av på hold.. Tråkigt men så är det.