Nu har jag ett par snygga blåmärken på vänster armbåge och knä. Men tanken med det här inlägget var inte att bara klaga, skit händer, lägg in det i livets kalkyl och det blir så mycket lättare!
Igår när jag hade tagit mig upp och tagit mig i säkerhet (trottoaren :P) så slappnade jag så klart av lite, oj vad mina sen började rycka fram och tillbaka då, framför allt höger knä levde sitt eget liv! Och det fortsatte det med under halva middagen, ingenting fungerade för att få det att lugna ned sig. Det syntes sån tur inte så mycket eftersom jeansen som jag hade var ganska så pösiga :) Adrenalin och spasticitet är en spännande kombo, tro mig! Nu återstår det bara att se om det gick hål på både jeans och tröja eller om jag klarade mig. Hoppas att det bra var huden det gick hål på :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar